Det olagliga och det olämpliga

Dilsa Demirbag-Sten i Journalisten:

"Enligt Helin är antisemitism hets mot folkgrupp och därför olagligt. Det är alltså chefredaktören för en av Sverige största publikationer som tror att antisemitism är olagligt. Man tar sig för pannan.

Varken sexism, antisemitism, fördomar mot muslimer eller invandrare i allmänhet är förbjudet. Inom ramen för yttrandefrihet ryms en hel del - rent ut sagt - dynga. Det är däremot, som de flesta andra publicister vet, inte så att allt som är lagligt lämpar sig för tryck."

Vem är det som "matar extremister" egentligen?

Magnus Sandelin ger exempel på hur antisemitiska krafter triggas av Boströms och Linderborgs skrivande.

Är det inte brottsligt kan det inte vara antisemitiskt

Jan Helin igår i SVT Debatt:

"Men, låt mig ställa den heta katten på bordet. Ni anklagar allts...jag har inte hört nån ikväll nu men det finns säkert såna som menar att den här artikeln är antisemitisk. Det har förekommit i debatten av flera skribenter. låt mig då klargöra för följande: Antisemitism är den mest vedervärdiga och vidriga men också mest kända formen av hets mot folkgrupp. Hets mot folkgrupp är ett brott. Det är ett brott mot tryckfrihetsförordningen. Det är ett brott mot brottsbalken. De som säger att vi har publicerat en antisemitisk artikel tar på sig en bevisbörda. Därför tycker jag: Fortsätter ni den här debatten, om det finns såna som menar att det här var en antisemitisk publicering bör de klargöra för mig och de delar av svenska folket som tittar: Exakt vad i Donald Boströms artikel var olagligt. Exakt vad i Donald Boströms frågor ska inte få ställas?"

Jan Helin idag i debatt med Roland Poirer Martinsson:

"Om man anklagar mig för att ha givit ut en antisemitisk artikel tar man på sig en bevisbörda. Exakt vad i den här artikeln ska inte få sägas i Sverige. Antisemitism, enligt mitt sätt...och jag vet att man kan säga att rasism är på en glidande skala, men antisemitism är kanske den mest vedervärdiga och kända typen av hets mot folkgrupp som världen känner. Före någonting är antisemitiskt bör man leda detta i bevis därför att hets mot folkgrupp är ett brott i Sverige. brott ska beivras och det ska bevisas. Tycker man det ska man åtala mig och ställa mig till svars inför en domstol. Inga hälvkvädna visor om att det här påminner avlägset om medeltida myter. Det är trams och det förhindrar debatten. Det drar på ett våldsamt våldsamt känslosvall som faktiskt förhindrar... Ni vet också, likaväl som jag, att det förekommer på riktigt antisemitism i världen. Vad ska man ta till då? Om en artikel, om än illa skriven eller vad man tycker om den, ställer ett antal frågor kring kring kriminalitet kring organtransplantationer. Det kan inte vara antisemitism. Tar man till det vapnet i de lägena då gör man sig själv och israel en stor otjänst. Så är det utan tvekan i min bok och jag vill därför veta om dom som anser att den här artikeln är antisemitisk bevisa för mig exakt vad i denna artikel, exakt vad, ska vara olagligt att yttra i Sveriges land? Antisemitism är hets mot folkgrupp det är ett brott. Exakt vad i artikeln ska vara olagligt att uttrycka i Sveriges land? Den bevisbördan tar man på sig om man påstår att det här är antisemitism."

Den logiska följden av Helins resonemang är att texterna i SD-kuriren, Realisten, Nationell Idag eller hos Mohamed Omar för det mesta inte kan beskrivas som antimuslimska, rasistiska, homofoba eller antijudiska eftersom de oftast inte är olagliga. Resonemanget är naturligtvis dumt. Men det är också väldigt farligt eftersom det osynliggör och därmed legitimerar det mesta av det hat som finns i samhället.

Att säga att kvinnor hör hemma vid spisen kan alltså inte vara sexistiskt. Att påstå att homosexualitet är äckligt kan alltså inte sägas vara uttryck för homofobi. Jag skulle kunna fortsätta...

Hur som helst tror jag att Helin talar mot bättre vetande. I TV4 Nyhetsmorgon för en knapp vecka sedan fick han följande fråga av programledaren:

"Finns det någon risk att det finns en liten ton i artiklar eller bevakning som är antisemitiska?"

Jan Helins svar:

"Det gör det absolut. Jag håller med om att man ska ha järnkoll på var detta går. Och det skulle man kunna debattera om den här artikeln verkligen antisemitisk och på vilka grunder."

Aftonbladets chefredaktör går alltså med på att man kan tala om en antisemitisk "ton". Det förefaller rimligt att dra slutsatsen att Helin här syftar på fördomsfulla glidningar som inte alls behöver utgöra lagbrott. Sedan öppnar han upp för en diskussion om huruvida artikeln är antisemitisk eller inte. Här är det inget tal om att man måste presentera bevis för att det har förekommit lagbrott.

Uppdatering (29/8): Det är också viktigt att säga något om Helins tal om att antisemitism skulle vara värre än annan rasism eller gruppfientlighet. Så är det naturligtvis inte. Fördomar och fientlighet mot judar är varken mer eller mindre illa än andra former av hat mot kategorier av människor.

Uppdatering 2 (29/8): Rikard Westerberg kommenterar i DN:

Han gjorde också misstaget att blanda ihop lag och pressetik. Antisemitism, menade Helin, är hets mot folkgrupp och det är ett brott.

Men antisemitism kan vara så mycket mer än så. Bland annat spridandet av fördomar om judar, baserade på rykten och hörsägen. Det är måhända inte kriminellt. Men det är definitivt usel journalistik.

Det borde Helin i sin egenskap av red­aktör för Sveriges största tidning ha förstått.

Mårten Schultz bloggar om Helins fint:

Märkligast i hela denna våg av juridifierat språk är den logiska kullerbytta som Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, nu bjudit på i ett antal sammanhang, bl.a. SvT Debatt, för att visa att det var helt okej att publicera den famösa artikeln i kulturdelen. Det är helt enkelt jättekonstigt. Hans argument är så här: Vi på Aftonbladet är inte antisemiter. Antisemitism är hets mot folkgrupp, vilket är brottsligt. Men Aftonbladets artikel utgör inte hets mot folkgrupp och därför är den inte heller antisemitisk.

Helins härliga rundgång kan användas som en övning i logikundervisning, men förutom det så finns här en fråga om juridik. Är antisemitism hets mot folkgrupp? Svaret på det är enkelt: Nej. Antisemitism är inte i sig ett brott. Vi får gå omkring och tycka illa om varandra och hata varandra hur mycket vi vill. Det är våra handlingar som kan utgöra brott. Handlingar motiverade av antisemitism, som uppmaningar att döda judar, kan vara brottsliga och åven utgöra brottet hets mot folkgrupp. Men inställningen i sig är vare sig hets mot folkgrupp eller något annat brott.

Fortsatt debatt

Charlotte Wiberg och Mikael Tossavainen bemöter Åsa Linderborgs artikel idag.

Igår medverkade jag på SVT Debatt och idag debatterade Jan Helin med Roland Poirer Martinson om konspirationsteoretikern Donald Boströms artikel.

Uppdatering (29/8): Benjamin som medverkade i SVT Debatt ger sin syn på varför texten är antisemitisk och skriver om sitt eftersnack med Donald Boström.

Jackie Jakubowski skriver bra i Expressen.

Förfalskning för en internationell publik

Aftonbladet har valt att översätta Boströms text till engelska men genom översättningen har centrala delar av textens problematiska innehåll friserats.

I den svenska versionen lyfter Boström/Aftonbladet fram att det i USA handlar om rabbiner, dvs amerikanska judar. I den engelska översättningen tonar man ner/nämner inte den etniska/religiösa tillhörigheten. Ordet ”rabbin” är ju ett ganska starkt signalord i sammanhanget.

"Tio dagar senare, i slutet på juli i år arresterades Rosenbaum i samband med att en stor korruptionshärva avslöjades i New Jersey: rabbiner, folkvalda och betrodda tjänstemän hade i åratal sysslat med pengatvätt och illegal organhandel, vilket nu rullades upp likt ett Sopranos nätverk."

"Ten days later, at the end of July this year, Rosenbaum was arrested and a vast, Sopranos-like, imbroglio of money-laundering and illegal organ-trade was revealed."

I andra exemplet försöker AB på motsvarande sätt kringgå anklagelsen om ”mord”, genom att helt enkelt stryka formuleringen ”innan de dödats”.

"Men starka misstankar finns också hos palestinier att deras unga män har fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats."

"But Palestinians also harbor strong suspicions against Israel for seizing young men and having them serve as the country's organ reserve - a very serious accusation, with enough question marks to motivate the International Court of Justice (ICJ) to start an investigation about possible war crimes.

Det verkar som att Aftonbladet har gjort vad de kunnat för att tona ner det antisemitiska budskap som den ursprungliga svenska texten suggererar fram, men egentligen lyckas de dåligt trots ändringarna. Både att det handlar om judar och att de anklagas för mord ligger ju hela tiden underförstått i den engelska versionen.

Uppdatering: Magnus Sandelin uppmärksammar.

Uppdatering 2 (28/8): Johan Wennström, Karl Rydå, Charlotte Wiberg, Henrik Alexandersson.

Bachner i DN

Henrik Bachner kommenterar AB:s artikel:

Såväl Boström som Aftonbladets ledning söker nu framställa sig som yttrandefrihetskämpar och offer för en orkestrerad ”hatkampanj”. De är ingetdera. Överdrifterna från israeliskt håll rubbar på intet sätt det faktum att tidningen genom att trycka Boströms artikel gjort sig skyldig till ett allvarligt övertramp som utlöst berättigad kritik.

Boströms text, publicerad på Aftonbladets kultursidor 17/8, söker göra gällande att staten Israel stulit organ från dödade palestinier. Men inte bara det. Den hänvisar också till uppgifter som säger att palestinier fångats in och ”ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats”. Boström suggererar även fram en koppling till en israelisk kampanj för organdonation: ”Samtidigt som denna kampanj pågick försvann unga palestinska män som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, döda och uppsprättade.”

För dessa påståenden presenteras inga som helst belägg. Allt bygger på rykten, spekulationer och dunkla associationer. Den dunklaste av dem alla går till USA. Utan att klargöra sambandet förbinder Boström de föregivna morden och likplundringarna i Israel med det faktum att en amerikansk rabbin tidigare i år greps i New Jersey, anklagad för illegal organhandel. Pressad av kritik låter Boström nu meddela att han inte tror att det finns någon koppling mellan den amerikans­ke organhandlaren och de påstådda israeliska förbrytelserna (Jerusalem Post 20/8). Den nya versionen gör inte saken bättre: om han endast ville belysa förekomst av organhandel, varför valde han då att illustrera detta internationella problem med en rabbin i USA?

Såväl Boström som Aftonbladet har i efterhand förklarat att artikeln alls inte påstår något, utan bara ställer frågor. Det är en klassisk argumentation när fördomar ska torgföras, men budbäraren vill kunna två sina händer: ”Jag hävdar inget, jag reser bara frågan om romer kanske är inherent kriminella?”, ”Jag har ingen åsikt, men man måste få ställa frågan om muslimer har en fallenhet för terrorism?”

Boströms frågor är alltså inget annat än retoriska knep. Att argumentationen sammantaget formar sig till en anklagelse är otvetydigt. Detta framgår också av kravet på att ”bringa klarhet i denna makabra verksamhet”. Om Boström verkligen hade undrat skulle han naturligtvis ha börjat med att ställa frågan om ”denna makabra verksamhet” över huvud taget existerar.

Som många påpekat påminner Boströms hopkok om historiska mytbildningar om judar. Det gäller dels stereotyper om ondska, girighet och konspirationer, dels legenden om ritualmord. Den senare uppstod under högmedeltiden. Judar anklagades för att mörda kristna barn i syfte att använda deras blod i det osyrade bröd som används i samband med den judiska påsken. Beskyllningen har levt vidare långt in i modern tid och har vid upprepade tillfällen lett till omfattande förföljelse.

Artikeln avslutas med ett tänkvärt resonemang om kritik mot Israel och antisemitism

Spår av dessa och andra föreställningar påverkar – ofta omedvetet – ännu i dag tänkandet om judar inom vissa europeiska opinioner. De aktiveras av och anpassas till samtida politiska konflikter och behov. Staten Israel utgör i sammanhanget en central projektionsskärm.

Av detta förhållande – väl belagt i en omfattande forskning – varken kan eller ska dras slutsatsen att kritik mot Israels politik i någon generell mening skulle vara färgad av fördomar mot judar. Ingenting pekar på att så skulle vara fallet. Men antisemitism existerar, även i debatten om Israel, och det är viktigt att det finns en medvetenhet om detta.

Det är förvisso också sant att begreppet antisemitism ibland missbrukas i svensk debatt. Men det budskap som nu skanderas av dem som uppskattar Boströms artikel, att all kritik av Israel stämplas som antisemitism, är en överdrift och ett sätt att söka kväsa diskussionen. I själva verket är det stora problemet i den svenska offentligheten det motsatta: antijudiska yttringar betecknas regelmässigt som ”kritik av Israel”. Och i denna farliga agitation spelar Aftonbladet – och särskilt dess kultursida – sedan länge en ledande roll.

Uppdatering: Dilsa Demirbag-Sten i Expressen Kultur.

Hyckleri på ledarsidan

Under den pågående krisen kräver Aftonbladet att Sveriges ambassadör i Israel ska kallas hem.

Den 20 jan 2003 försvarade Lena Askling (ledarskribent på Aftonbladet) Sveriges dåvarande ambassadör i Tyskland. Carl Tham hade rätt att skriva på ett upprop för att bojkotta Israel.”Vi har alla, opinionsbildare, politiker och medborgare, ett ansvar att göra vad vi kan”, hette det då på ledarsidan.

De höga principerna är tydligen förhandlingsbara.

Ett tips förresten att läsa Mårten Schultz klargörande text om rättsläget.

Wilhelmson i Fria Tidningen

Den helt öppna judehataren och Förintelseförnekaren Lasse Wilhelmson har en artikel på Fria Tidningen debattsida. Artikeln, som angriper Cordelia Edvardson, publicerades redan i maj på siten MuslimNytt. Det är oklart om det är naivitet och okunskap eller något värre som ligger bakom publiceringen.

Lite Wilhelmson-citat från Mohamed Omars intervjuer med honom:

"Historiska fakta är att den så kallade världsjudendomen förklarade krig mot Tyskland redan 1933 [...] Denna krigsförklaring innebar ju att judarna i Tyskland på goda grunder blev betraktade som presumtiva landsförrädare av Hitler."

“Allting med Förintelsen är heligt. Det får inte ifrågasättas. Siffran 6 miljoner är helig. Redan på 20-talet pratade sionister på Wall Street om 6 miljoner judar som skulle dö. Siffran kommer därifrån.”

“Judefientlighet har det funnits genom historien. Men ofta är det så att det är judarna själva som genom sitt eget beteende har framkallat den.”

Uppdatering: Lite bakgrund kanske är på sin plats. Wilhelmson jobbar för bokförlaget Alhambra (ett förlag med en både antisemitisk och konspiracistisk bokutgivning) och var länge en uppskattad gästskribent på Jan-Inge Flüchts blogg. En blogg som vänsterpartiets partiordförande i vintras angav som en av sina favoritbloggar. Trots antisemitismen vidhöll Ohly att bloggen var "bra". Wilhelmson har flera gånger låtit sig intervjuas av Mohamed Omar och ska även föreläsa för Omars förening Uppsalamoskéns vänner.

Redan 2006 uttryckte Wilhelmson följande om siten Radio Islam, en av världens främsta portaler för nazistisk och antisemitisk propaganda:

"Hans hemsida är mycket omfattande och faktaspäckad, med en lång rad grunddokument som man kan ladda hem i original (...) Jag har därför haft stor nytta av den. Jag har långt ifrån tagit del av allt, men hitills inte hittat någon rasism, eller några sakuppgifter som inte visat sig stämma med angivna källor."

(http://www.radioislam.org/wilhelmson/sv/wilhelmsson-rami.htm)

Vi talar om en site där det påstås att judarna ockuperar Svergie och där Sions vises protokoll och Adolf Hitlers Mein Kampf finns publicerade i sin helhet. I allt detta hat sa sig Wilhelmson redan 2006 inte kunna finna något problematiskt. Tvärt om, han hade "stor nytta av" hatportalen.

De etablerade tidningar som publicerar Lasse Wilhelmsons texter numera är vänsterorgan. Tidigare i år var det s-föreningen Broderskaps tidning. Föreningen har även tidigare arrangerat en konferens (2007) med Lasse Wilhelmson (då aktiv i Fib/k) och den internationellt uppmärksammade judehataren Gilad Atzmon (observera att Wilhelmsons stöd till Radio Islam vid tidpunkten var känd!). Den här gången är det Stockholms Fria som publicerar Wilhelmson.

Det lustiga i allt det här är att Wilhelmsons idéer är djupt förankrade i en högerextrem anti-socialistisk och antisemitisk idétradition där bland annat den ryska revolutionen påstås vara en judisk konspiration. Med det som bakgrund är det smått ironiskt att det är i just vänstermiljöer Wilhelmson ges legitimitet. Det måste väl anses vara särskilt historielöst att inte känna igen ett hat ens egna rörelse angripits med.

Läs/se mer

• Länkar till olika inlägg i Ohly-Jinge-debatten
• Sammanfattning av Ohly-Jinge-debatten
• Samling med exempel på antisemitismen på Jinge.se
• Lasse Wilhelmson och hans sällskap
• Föreläsning av historikern Håkan Blomqvist om myten om den judiska världskonspirationen och antijudisk antikommunism

Cordelia Edvardson kritiserar AB

Cordelia Edvardson kommenterar AB:s publicering av artikeln:

Redan i artikelns inledning borde redaktören ha dragit öronen åt sig. Här hänvisas till en stor konspirationshärva som just nu rullas upp i USA. Spindeln i nätet är en judisk amerikansk rabbin som erkänner att han har köpt livsviktiga organ från fattiga israeler, icke palestinier, för en struntsumma. Varpå han sålde dem vidare till rika amerikaner till det tiodubbla priset.

Texten avslutas såhär:

Min andra fråga är om inte den svenska tryckfriheten missbrukas, då man framställer lösa rykten och anklagelser för de vidrigaste brott som – visserligen obevisade – sanningar. Det är vad Aftonbladets kultursida har ägnat sig åt. Därför kan tidningen inte ta skydd bakom tryckfrihetslagen.

Uppdatering: Intressant att notera är att bloggaren Anders Svensson ser Cordelia Edvardson som en del av "de svenska sionisterna" som "försöker få folk att bortse från att Israels regering inte accepterar vitala delar av en demokrati, som yttrandefrihet och pressfrihet".

En liten reflektion

Man kan tala om att ett uttalande är sexistiskt utan att samtidigt säga att personen som yttrade det sexistiska avskyr kvinnor.

När det gäller rasism är det klurigare. Särskilt besvärligt tycks det vara med antisemitism. Om någon påstår att ett yttrande är antisemitiskt tycks det landa som om man stämplar personen som yttrat det som en nazist eller motsvarande. En hysterisk reaktion naturligtvis, men tyvärr allt för vanlig. Här är ett färskt exempel på när kritik mot att någon skänker legitimitet åt antisemitism blivit entydigt med att denne är antisemit. I diskussionen med Niklas Ekdal, Jan Helin och Lars Ohly i TV4 i morse sa programledaren:

Du [Ohly] blev anklagad tidigare för att vara antisemit när du diskuterade Israel och Gazakriget"

Jasså? När skedde det? Av vem? Var det en seriös debattör som skrev att Lars Ohly hatar judar? Det missade jag i så fall. Däremot har jag läst den utbredda kritiken mot att han angav en antisemitisk blogg som sin favorit. Något säger mig att det är den seriösa kritiken (som Ohly förtjänade) programledaren syftar på.

Från vissa håll blir reaktionen så fort man tar upp den antisemitism som uttrycks som förment Israelkritik blir reaktionen någon variant av:

"Du stämplar kritik av Israel som antisemitism!"

"Man kan inte kritisera Israel utan att bli anklagad för att vara antisemit!"

Läs mer om fenomenet här. Gränsen mellan demonisering och kritik suddas ut och man hittar på att ALL kritik mot Israel stämplas som antisemitisk vilket naturligtvis är en helt falsk bild.

Visst förekommer vulgärdebatt från israelvänligt håll ibland (så är det med alla frågor som väcker mycket känslor). Säkerligen har Jan Helin fått ta emot en del hatmail med grova anklagser.

Men, och detta är viktigt, den typen av reaktioner är i allmänhet marginaliserade röster. De förekommer framför allt i mail och i bloggkommentarer.

Vulgärdebatten förekommer även från den palestinavänliga sidan i debatten om mellanöstern. Från en del håll anklagas människor som på ett eller annat sätt tar ställning för Israel för att vara rasister, islamofober, arabhatare, apartheidanhängare, nazister eller typ nazister. Vi talar om väldigt grova anklagelser. Betydligt hårdare än exempelvis ett påtalade om att någon medvetet eller omedvetet uttryckt sig antijudiskt.

Även personer som inte skriver om Israel utan diskuterar just ämnet antisemitism får erfara dylika påhopp helt grundlöst. Det kan jag vittna om.

Från vissa håll är det en reflexmässig reaktion så fort frågan om antisemitism tas upp är att anklaga personen för att vara en del av "Israellobbyn". Ett särskilt illustrativt exempel är Magnus Sandelin som i en artikel i vintras uppmärksammade intensifieringen av judefientlighet i samband med Gazakriget. Sandelin blev anklagad för att vara fara Israels ärenden. Detta trots att han i samma artikel berättar att han är övertygad om att krigsbrott skett i Gaza och att han därför skrivit på ett upprop om det.

Att genom att hänvisa till stolliga kommentarer påstå att det inte går att kritisera Israel utan att anklagas för antismitism är lika galet som att hävda att det inte går att kritisera det palestinska ledarskapet utan att bli kallad för islamofob.

Debatten Helin inte låtsats om

Helin fortsätter att blanda ihop de absurda reaktionerna från Israels regering med seriös kritik mot Aftonbladet för en suggestiv och substanslös artikel som stämmer allt för väl in på antisemitisk mytbildning. I Sverige har det funnits en bred kritik mot Aftonbladet både när det gäller grumliga och konspiratoriska undertoner i texten och journalistikens (frånvaro av) kvalitet.

Här är debatten Hellin inte låtsas om alternativt menar är israelisk propaganda:

Skogkär (sydsvenskan ledablogg)
http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2009/08/17/antisemitbladet/

SKMA:s uttalande:
http://skma.wordpress.com/2009/08/19/allvarligt-overtramp-i-aftonbladet/

Johan Wennström (svd ledarblogg)
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?ID=15105

Blogginlägg av Charlotte Wibergs blogg
http://kamfertext.blogspot.com/2009/08/standigt-dessa-jobbiga-judar.html

Kritik i svd ledarblogg mot agerande från svensk ambassadör
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=15118

Heidi Avellan kritiserar AB, ambassadören och Israeliska uttalanden
http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2009/08/19/ambassador-tar-avstand-fran-antisemitbladet/

Niklas Ekdal kritiserar AB, konspirationstänkandet som MÖ är marinerat i, israeliska regeringen och svenska ambassadören i Tel Aviv
http://newsmill.se/artikel/2009/08/19/bostroms-och-gahrtons-fantasier-avslojar-deras-egen-agenda

John Ahlmark kritiserar AB, Israels regerings represententer och svenska ambassadörens.
http://newsmill.se/artikel/2009/08/19/tva-demokratier-har-skamt-ut-sig

Aron Lund ser Boströms och AB:s tilltag som en provokation
http://www.expressen.se/ledare/1.1677285/aron-lund-organbluffen

Aron Lund igen i opinionsbloggen.
http://blogg.expressen.se/opinionsbloggen/entry.jsp?messid=532703

Åke Wredén kritiserar Israels krav på Sverige och sågar AB:s artikel
http://newsmill.se/artikel/2009/08/20/israels-ambassador-bor-respektera-svensk-grundlag

Henrik Bachner och Jan Helin i debatt studio ett
http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1908485&BroadcastDate=&IsBlock=0

Anna Veeder på Newsmill
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/20/israeliska-manniskorattsaktivister-stoder-inte-bostroms-anklagelser

Joakim Wohlfeil från Diakonia kommenterar:
http://boforsberg.blogspot.com/2009/08/nar-mellanosterndebatten-gar-over.html

Ledare i Borås tidning
http://www.bt.se/ledare/ambassador-i-blasvader%281480709%29.gm

Dilsa Demirbag-Sten markerar mot svenska ambassadören i Tel Aviv och Israels ud.
http://www.expressen.se/kultur/1.1677587/klavertramp

Ledarsidan i Sydsvenskan: Försök inte, Aftonbladet
http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article539016/Forsok-inte-Aftonbladet.html

SvD:s ledarsida jämför AB:s policy med den man hade 2006)
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3388037.svd

Corren kritiserar starkt AB för grumlig text och markerar mot ambassadör och israels ud
http://www.corren.se/asikter/ledare/?articleId=4961896&date=&menuids=

Ledare i Eskilstuna-kuriren kritiserar ab , ambassadören och israels ud.
http://ekuriren.se/ledareasikter/ledare/1.455317

Karin Rebas kritiserar ab , ambassadören och israels ud.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=297570

Jag och Charlotte Wiberg
http://newsmill.se/artikel/2009/08/23/aftonbladets-har-sedan-lange-ett-problematiskt-forhallande-till-judar

Nerikes Allehandas ledarsida: Klantiga diplomater och israeliska stolligheter har tagit fokus från AB:s problematiska artikel
http://na.se/opinion/ledare/1.540399

Ledare i nya värmlands tidning
http://www.nwt.se/asikter/ledare/article571849.ece

Anna Veeder debatterar Donald Boström
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1909120&BroadcastDate=&IsBlock=

Björn Wiman kommenterar
http://blogg.expressen.se/wiman/entry.jsp?messid=533108

Roland PM
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3399411.svd

Johan Ingerö
http://ingero.blogspot.com/2009/08/its-still-us-versus-ussr.html

Trottens betraktelser
http://www.trotten.se/2009/08/21/idiot-paraden/

Uppdatering:

http://www.corren.se/asikter/ledare/?articleId=4964746

http://hd.se/ledare/2009/08/25/obegripligt-krav-paa-agerande/

http://bohuslaningen.se/asiktdebatt/ledare/1.557912

http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=25,00.html

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3405135.svd

http://newsmill.se/artikel/2009/08/25/inget-grundlagshinder-att-kritisera-aftonbladet-1

http://newsmill.se/artikel/2009/08/24/bakgrunden-till-myten-om-den-blodtorstige-juden

Aftonbladets förhållande till judar

Charlotte Wiberg och jag har en artikel ute om Aftonbladets förhållande till judar och frågor som rör antisemitism.

Uppdatering: Läs även Björn Wiman.

Uppdatering 2: Magnus Sandelin är också inne på ämnet.

Uppdatering 3 (24/8): Håkan Holmberg kommenterar i UNT, Charlotte Wiberg berör kort frågan i Kristianstadsbladet.

Uppdatering 4 (25/8): Den kloka bloggaren med bloggnamnet jag inte begriper kommenterar klokt.

Aaron på Nyheter24.

Den diplomatiska krisen

En kommenter till vad jag tycker om israeliska UD:s agerande i den här frågan har önskats av en av bloggens läsare. Here goes:

Kravet på att Carl Bildt, eller någon annan företrädare för den svenska regeringen, ska ta avstånd från Aftonbladets artikel är helt vansinnig på flera sätt. Vi har yttrande- och pressfrihet och att be om ursäkt för en publicering strider mot de principerna precis på samma sätt som var fallet under den danska teckningskrisen 2006. Carl Bildts och UD:s hållning gentemot Israel i denna diplomatiska kris är helt rätt och riktig.

Man kräver att Sveriges regering ska ta avstånd från en antisemitisk artikel. Med samma logik skulle den israeliska regeringen behöva be om ursäkt för allt motsvarande Boströms text som sprids i israeliska publikationer. Israels utrikesminister skulle också behöva ta avstånd från sin egna antiarabiska retorik.

Under den nuvarande diplomatiska krisen mellan Sverige och Israel såväl som under Muhammedkrisen har det begåtts misstag. Sveriges ambassadörs avståndstagande från artikeln och uttalande å alla svenskars vägnar var oacceptabelt och oprofessionellt. Som tur är har UD och Bildt tydlig visat att de inte delar ambassadörens åsikt. Samtidigt är det värt att komma ihåg att situationen 2006 var ännu allvarligare när en svensk minister genom påtryckningar släckte ner det rasistiska partiet Sverigedemokraternas server.

Jag är glad att man bland Aftonbladets många kritiker skiljer på debatten om usel journalistik och antisemitiska myter i Aftonbladet, å ena sidan, och den diplomatiska krisen med Israel, å andra sidan.

De flesta seriösa debattörer tar avstånd från såväl Aftonbladets publicering som det israeliska utrikesdepartementets stolligheter, vilket är jättebra.

Från Aftonbladets sida försöker man blanda ihop de två frågarna genom en retorik som går ut på att alla som är kritiska till tidningens publicering (även uttryckliga Israelkritiker!) är lydiga lakejer till Israel. Helin, Klein och Linderborg försöker med hjälp av olika varianter av den slitna Livingstone-formuleringen tysta den legitima kritiken mot tidningen. Den israeliska regeringens märkliga krav spelar alltså Aftonbladet rakt i händerna.

Nazistisk protest mot våld

Läs mer här.

"Förtalsarmén" och "propagandaapparaten"

Donald Boström debatterar Anna Veeder i P1-morgon

”Vad säger du då till dem som tycker att din text är antisemitisk?
-Det är förstås väldigt sorgligt. Israel befinner sig i krig. De har förmodligen världens största propagandaapparat och deras styrka är att de har en förtalsarmé som sätts på fötter.”

Debatt i Studio ett

Henrik Bachner och Jan Helin debatterar Studio ett.

Kritiker av israelisk politik sågar bladet

Joakim Wohlfeil kritiserar Aftonbladets publicering i Diakonias blogg:

Avsaknaden av en konkret koppling mellan historierna skapar istället en obehaglig känsla av "guilt-by-association" som kopplar till historiska antisemitiska myter.

Aron Lund på Expressens ledarsida:

Men närheten till klassiskt antisemitiska motiv ger organstöldsryktena en särskild klangbotten i ett kristet land som Sverige. När New York Times skrev om organhandeln i Brooklyn såg tidningen till att ha gott på fötterna: gripanden var gjorda, ärendet dokumenterat. Sen rapporterade man utan att darra på manschetten fakta i målet.
Om Aftonbladet haft lika starkt stöd för Boströms teorier, hade de varit en självklarhet för förstasidan. Men det har man inte.
Artikeln lägger inte fram ett enda bevis för att stulna palestinska organ sålts vidare. Ännu mindre bevisar den att civila mördas i en systematisk organskördningskampanj, eller att det finns något samband med Brooklynligan.
Ändå låter Aftonbladet trycka två sidor insinuationer, glidningar och halvsagda anklagelser.

och i Opinionsbloggen:

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin vänder alla taggarna utåt idag, och försvarar publiceringen av den bedrövliga konspirationsdrapa som i måndags vanprydde tidningens kultursidor.
”Aftonbladet tar inte ställning till sanningshalterna i sakuppgifterna” i tidningen, skriver Helin – skönt att få det svart på vitt – men han oroar sig över att så många frågetecken kvarstår. Han har inte fått något svar från israeliska myndigheter på varför den döde palestinske pojken obducerats, varför de inte givit något besked till familjen, och varför de inte svarar att de ska gå till botten med uppgifterna – och därför var det motiverat att publicera artikeln.
Varför inga svar? Kanske för att Aftonbladet inte frågade. I stället lät man publicera två helsidor med fria spekulationer om systematisk israelisk organplundring utan minsta ansats till källkontroll.

Anna Veeder på Newsmill:

Men det hopkok som Boström gör av dessa i sig faktiska händelser - inklusive anklagelsen om att israeliska soldater avsiktligt skulle fångat in unga palestinska män som "ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats" - doftar inte bara tydligt av klassisk antisemitisk konspirationsteori, där de onda judarna tjänar pengar på att skada icke-judar, utan avvisas också av israeliska människorättsaktivister.

Samtliga tre skribenter kritiserar ofta israelisk bosättningspolitik och ockupationen.

Uppdatering:

Mikael Löfgren i DN( 26/8):

"Genom att bidra till ryktesspridning snarare än att undersöka dess faktiska grund knyter ­Boströms artikel an till antisemitiska stereo­typer."

Kristina Lindquist i Arbetaren Zenit (28/8):

"I fall två väljer Aftonbladet att publicera en spekulativ och, vad det verkar, dåligt underbyggd artikel av Donald Boström. En artikel som dessutom spelar på klassiska antisemitiska föreställningar. Aftonbladet hade kunnat välja att inte göra det, på samma sätt som Jyllandsposten hade kunnat välja att inte publicera karikatyrer som spelar på våldsamt muslimhatande stämningar, i Pia Kjærsgaards Danmark."

Den "antisionitiska" kongressen

Intervju i Expo med Omar om Förintelsen och lösa kongressplaner.

Antisionism - ett begrepp för politiskt korrekta

Mohamed Omars krönikör Ibrahim Alloush talar klarspråk:

”Således borde begreppet 'antisionism' överlåtas åt de som är politiskt korrekta, eftersom den som verkligen är antisionist med nödvändighet är antijudisk.”

(http://www.mohamedomar.org/index.php?option=com_content&view=article&id=149:skilja-sionism-fran-judendom&catid=50:ibrahim-alloush&Itemid=60)

Föga förvånande är artikeln översatt till svenska av Fib/k:s Anders Püschel.

Intellektuell hederlighet

Per Gahrton på Newsmill i april:

"Fogh Rasmussen /.../ har också avsevärt försämrat Danmarks internationella rykte. Genom att underlåta att kritisera Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer och genom sin oskickliga hantering av den kris som detta medförde, bidrog han till den 'kollision mellan civilisationer', som vissa konservativa kretsar tycks önska."

Samme Gahrton på Newsmill i augusti:

"Sveriges Tel Aviv-ambassadör, som fördömt Boströms artikel på ambassadens hemsida, måste kallas hem och läxas upp av Carl Bildt och undervisas i elementär svensk yttrandefrihet"

Tack för tipset,T!

Uppdatering: Johan Ingerö tar också upp detta.

Till Aftonbladets försvar

Aftonbladet får stöd från väntat håll när rasisterna Gilad Atzmon och Lasse Wilhelmson ger sig in i debatten.

Lasse Wilhelmson skriver följande i en bortmodererad kommentar i Aftonbladets chefredaktör Jan Hellins blogg:

Lasse Wilhelmson
min blogg http://lassewilhelmson.wordpress.com/
19 augusti 2009, kl 18:09
Stå på dig Jan och låt inte den judiska lobbyn och Israel begränsa tryck- och yttrandefriheten i Sverige. Åsa behöver ditt fulla stöd nu.

MVH

Lasse W

Gilad Atzmon talar på sin hemsida Palestinethinktank.com om "judisk institutionell brottslighet"

Obehagliga anklagelser i Aftonbladet

Svenska kommittén mot antisemitism har gjort ett uttalande:

Allvarligt övertramp i Aftonbladet

Kulturdelen i Aftonbladet publicerade 17 augusti 2009 en text som anklagar den israeliska staten för att mörda palestinier i syfte att stjäla deras organ. Artikeln presenterar inga belägg, utan bygger uteslutande på dunkla associationer, förmodanden och spekulationer av ett slag som är typiska för konspiracistisk argumentation. Texten är i sig ett journalistiskt lågvattenmärke, och man kan undra över vilka kriterier som rent allmänt gäller för publiceringsbeslut på Aftonbladets kultursida. Men den är också ett exempel på hur föregiven kritik av Israel anspelar på och blandar in uråldrig antisemitisk folklore, i det här fallet de medeltida ritualmordsmyterna. I bakgrunden anas även Shakespeares Shylock, som till varje pris ville ha sitt skålpund kött.

Det är mycket allvarligt att en av Sveriges största tidningar sett det som angeläget att sprida en sådan grumlig text. Antisemitism är inte kritik av Israel.

Charlotte Wiberg kommenterar Aftonbladets publicering som "en artikel som innehåller rätt horribla anklagelser vilka inte understöds av någonting överhuvudtaget, såvida man inte ska kalla ryktesspridning och suggestioner för bevisföring".

Mats Skogkär på Sydsvenskans ledarredaktion skriver att argumentationen "följer konspirationsteorins sedvanliga mall: en massa lösa trådar som läsaren skall lockas att knyta ihop till en prydlig rosett utan att något som helst samband är belagt."

Andra kommentarer:

Aron Flam

Mikael Tossavainen

Johan Wennström

Anna Veeder

Ape reft of his tail

Norman Geras

Uppdatering:Den som vill läsa något om ritualmordsanklagelser mot judar genom historien kan kika på sidorna 13-15 i SKMA:s färska e-bok Om antisemitism.

Rami, Omar och Uppsalamoskéns vänner

I dag publicerades en mycket läsvärd ledare i UNT där Ahmed Ramis comeback och det i bästa fall aningslösa bagatelliserandet av hans nazistiska propaganda sätts i fokus. Utdrag:

Det är inte många som så grundligt varudeklarerat sig som nazisten och Förintelseförnekaren Ahmed Rami. Han har aldrig hymlat. 1987 startade han närradiokanalen Radio Islam, officiellt tillägnad "det palestinska folkets frihetskamp", men som enbart var en plattform för anti­judisk och ­nazistisk propaganda. Här förekom till ­exempel högläsning ur Hitlers Mein Kampf, och "en ny Hitler" välkomnades.

Rami lanserade förfalskningen Sions vises protokoll som bevis för planer på en internationell judisk sammansvärjning som kontrollerar finansväsende, medier, politiska partier med mera i västvärlden.

1990 dömdes Rami för hets mot folkgrupp till sex månaders fängelse. På Radio ­islams hemsida kan man dock alltjämt ta del av samma anti­judiska propaganda, inklusive ett "uppslagsverk" med namn på judar och "judevänliga" personer i Sverige. Ramis inblandning i sajten, som finns översatt till 36 språk, är dock oklar.

I tv-intervjuer gjorda av Hizbollah samt av Uppsalabon ­Mohamed Omar upprepar Rami sitt budskap om de ­"psykiskt sjuka" judarna som "ockuperar hela världen".

Men detta räcker uppenbarligen inte. I ett utslag av moralisk medvetslöshet gavs Ahmed Rami en totalt oförtjänt legitimitet när han i maj i år inbjöds att debattera yttrandefrihet vid Linköpings universitet. Ordföranden i dess utrikespolitiska förening, Tamuz ­Hidir, försvarade valet med att Rami "kanske enligt vissa gått för långt" men "ändå varit där", och enligt debattledaren Emre Güngör dömdes Rami för att ha yttrat sig i "vissa frågor" som "anses vara" hets mot folkgrupp. Deras uttalanden förringar. Men, som Uppsalaförfattaren Ola Larsmo sagt, man kan inte jämföra den typ av åsikt som Rami framför med vilken åsikt som helst - för det är det inte!

Men Hidir och Güngör trivialiserar i stället Ramis brott i nästan radioislamsk anda. Enligt sajten dömdes ju Rami för att judarna "ropar efter polisen" så fort de blir motsagda i debatten.

Mohamed Omar har nu satt igång med webb-tv under titeln "Islamism idag" där han än så länge givit utrymme åt Israel Shamir och Ahmed Rami. Rami börjar att tala om att Israel är en illegitim statsbildning (hela Israel är en ockupation) och att judendomen är en "psyskisk sjukdom". I slutet av del två blir Rami tydlig med vad han menar när han talar om ockupation. Judarna ockuperar enligt Rami även Sverige, Tyskland, USA och andra länder. Man ska tänka globalt och agera lokalt, understryker Rami. Det Rami menar är att man ska göra uppror mot den påstådda judiska ockupationen av Sverige. Propagandan är identisk med den som nazister sprider om ZOG (Zionist Occupation Goverment).


(http://www.mohamedomar.org/index.php?option=com_content&view=article&id=141:en-stat&catid=27:islamism-idag&Itemid=50)

Det är samma Rami-propaganda som redan för mer än 20 år sen. Ahmed Rami började sända lokalradio i Stockholm i samband med den första intifadan 1987 och det tog inte lång tid innan man fick höra att det behövdes en "intifada" även i Sverige.

När Ahmed Rami deltog i en debatt vid Linköpings Universitet hävdade man från arrangörernas (Utrikespolitiska studentföreningen) sida att Ahmed Rami endast gav sin syn på yttrandefriheten och inte ägnade sig åt någon extremistisk eller rasistisk propaganda. Naturligtivis stämmer det inte, Ahmed Ramis syn på yttrandefrihet bygger i grunden på rasism. Det finns dessutom en upptagning från debatten vid Linköpings Universitet. Bilden är hackig men ljudet fungerar bra.

Rami talar här om att det är allas plikt att resa motstånd mot ockupation. Vad han menar med ockupation vet vi - även Sverige är ockuperat. Man har också från Utrikespolitiska studentföreningen hävdat att det är bättre att extremisterna får komma fram i vanlig debatt så att deras extrema åsikter kan bemötas. Visst, så kan man tycka men då måste man ju också bemöta exremismen. Det är uppenbart att man inte var kunnig nog för att kunna göra det eller att man helt enkelt inte ville göra det.

Från arrangörernas sida handlar det i bästa fall om okunskap. I värsta fall handlar det om en medveten ambition att normalisera Ahmed Ramis hatpropaganda som legitim "Israelkritik" och "debatt om yttrandefrihet".

I torsdags rapporterade UNT om att Mohamed Omar och hans sällskap Uppsalamoskéns vänner bjudit in Ahmed Rami att tala under rubriken "Israels makt i Sverige".

Uppsalamoskéns vänner har en öppen grupp på Facebook. De flesta av medlemmarna tycks vara ungdomar.



Nu följer Omar upp med föreläsning med Lasse Wilhelmson i början av september. Wilhelmson har bland annat hävdat att det var judarna som förklarade krig mot Nazityskland. Nazisterna försvarade sig bara.

(http://www.mohamedomar.org/index.php?option=com_simplecalendar&controller=simplecalendar&view=detail&id=6)

Det är en oroande utveckling.

Mer om Mohamed Omars fascistiska propaganda:

• Introduktion till Mohamed Omars extremism
• Kriget i Gaza ett svepskäl för Omar
• Omars och Ramis syn på Sverige och invandrare

Uppdatering: Mohamed Omar refererar till mig som en judisk extremist, chauvinist och rasist. Det känns inte riktigt värt att bemöta. Däremot kan jag upplysa Omar om att mitt efternamn stavas utan 'h'.

Myten om den svenska underavdelningen till ADL

I högerextrem och antisemitisk propaganda (exempelvis från Folkfronten och Radio Islam) påstås såväl SKMA som Expo vara svenska underavdelningar till den amerikanska organisationen Anti-Defamation league (ADL). Som så ofta när det rör det sig om den sortens propaganda har vi att göra med falska påståenden. Varken SKMA eller Expo är kopplade till ADL.

Trots att påståendet är grundlöst kan det vara värt att säga något om organisationen. ADL är, precis som Southern Poverty Law Center, en bred och kompetent anti-rasistisk organisation som granskar högerextrema, rasistiska och konspiracistiska miljöer. I de fall ADL omnämnts av SKMA eller Expo beror det på deras kompetens när det gäller rasistiska rörelser.

Ett problem med ADL, som jag ser det, är att man vid sidan av sitt seriösa anti-rasistiska arbete bitvis ägnar sig åt opinionsbildning som är tänkt att gynna Israel. Man kan naturligtvis diskutera om en överslätande eller ursäktande hållning när det gäller bosättningarna verkligen är bra för Israel (jag anser inte det). Men det är en annan diskussion. Min åsikt är att ADL borde hålla sig till antirasism, som de är väldigt bra på, och låta bli att göra utspel (i synnerhet Likudvänliga sådana) när det gäller Mellanöstern.

Offentliga medel till rasistisk tidning

Kurdo Baksi om Nationaldemokraternas partiorgan Nationell Idag och eventuellt presstöd.

Uppdatering (13/8): Kurdo Baksi diskuterade frågan med Fredrik Malm i P1 morgon och blandar in tidskriften Mana i det hela.

Om vi diskuterar förra årets stora ämne, tidskriften Mana, som var en vänstertidning som skrev en enda antisemitisk...När en vänstertidning skrev negativt om Israel och så vidare så förlorade den här tidningen sitt bidrag från statens kulturråd.

Det är många fel Baksi hinner med på kort tid:

• Det var inte bara ett fall av antisemitism i tidskriften Mana. Det rörde sig om en tendens.
  
• Ingen i debatten hade problem med att tidnignen "skrev negativt om Israel". Det var inte det kritiken handlade om.
• Mana förlorade inte sitt kulturstöd

Mer om Mana här, här, här, och här.

Så funkar världen

Makteliten är avslöjad.

Heliga och fridlysta

Niklas Dougherty (Blogge Bloggelito), har tidigare beskrivit Israel som "en cancersvulst på den europeiska kroppen" - eftersom "Europa skapade det judiska problemet". Dougherty har också använt sig av en bild från Radio Islam när han skrivit om vad han kallar "det judiska särintresset". Den här gången är det myter om judars makt över media som står i centrum.

Det handlar om ”våra vänner i Jerusalem”, de som av snart sagt varje svensk morgontidning anses heliga och fridlysta i alla möjliga frågor, från kolonialpolitik på Västbanken till judiska traditioner som att skära i småpojkars könsorgan.

Enligt Dougherty förekommer inte kritik mot Israel eller mot manlig omskärelse. Underförstått är att judarna som kollektiv på något dunkelt sätt manipulerar medierna.

Östeuropeisk antisemitism förr och nu

Från sr.se:

Sommaruniversitetet - om östeuropeisk antisemitism förr och nu

Ett polskt judiskt par får 1945 besök av en man som räddat deras liv. När de skiljs säger mannen: ”säg inte till någon att jag hjälpte er, det vore inte bra”. Anti-semitism var stark och utbredd i Polen även efter kriget. I juni 1946 anställdes en pogrom i staden Kielce. I Jedwabne hade 1941 över femton hundra judar mördats, inte av tyskarna, utan av sina egna grannar. En del brändes inne i en lada, för att det skulle gå fortare.

Historikern Jan Gross har nyligen givit ut två böcker om dessa händelser som skakat om den polska allmänheten. Förintelsen och antisemitism var länge en icke-fråga i Polen. Skyldiga i dessa skändligheter var kyrkan, kommunistpartiet, nationalisterna och vanligt folk, som själva deltagit, alla ville de sopa undan det obehagliga förflutna och skriva om historien. Och det gällde också för resten av Östeuropa. Medverkande: Historikerna Paul Levine och Oscar Österberg. Redaktör: Per Runesson.

Lyssna på programmet här.

"Stolthet och rätt mycket fördom"

Karl Rydå skriver i UNT om intoleranta reaktioner på Pride.

Göran Skytte, Norrbottens-Kuriren et consortes får känna sig hur marginaliserade och upprörda de vill. Homofobin är fortfarande en större "folkrörelse" än pride. Det är de som väljer att leva annorlunda än normen som är hotade, inte normen själv.