lördag, maj 26, 2012

Lundbergs oärligheter

Ni som följt mig vet att jag skriver och föreläser om olika typer av intolerans och att jag i den här bloggen har fokuserat särskilt på antisemitism. För en tid sedan uppmärksammades den kände freds- och konfliktforskaren Johan Galtungs antisemitiska retorik. I Aftonbladet Kultur kunde denne Galtung trots sina yttranden grundade i antidemokratiskt och antisemitiskt tankegods framställas som en expert på och motståndare till rasism och intolerans.

Då och vid andra tillfällen när jag pekar på antisemitism från vänster eller tolerans för antisemitism inom delar av vänstern möts jag av instämmande reaktioner från borgerligt håll och en kompakt eller relativ tystnad från vänsterhåll. När det gäller islamofobi från borgerligt håll är tendensen ofta den motsatta. Frågorna antisemitism och islamofobi polariserar. Inte sällan handlar det om samma debattörer som gillande citerar mig då jag uppmärksammar den ena fördomen men kritiserar mig eller visar ointresse då jag skriver om fördomar och hat mot den andra gruppen. Därför talar jag ofta om vikten av konsekvent antirasism.

New English Review (NER) är en nättidning där en betydande del av det redaktionella materialet utgörs av grova antimuslimska idéer. Skribenter som Bat Ye'or, en förgrundsgestalt inom Counterjihadrörelsen, publiceras i redaktionsbloggen. Det gör även Geert Wilders, partiledaren för det holländska antimuslimska och främlingsfientliga Partij voor de Vrijheid. Man finner texter med rubriker som "Geert Wilders: Defender of the West Against the Grand Jihad". Tidningens medarbetare skriver regelmässigt texter till stöd för antimuslimska partier och krafter i olika länder. Man kan ta del av en intervju med nystartade British Freedom Party och ett omfattande stöd till den våldsamma antimuslimska aktivistgruppen English Defence Leauge, en organisation NER även har med i sin länklista.


Klickar man in sig på redaktionssidan finner man att Theodore Dalrymple presenteras överst på sidan. Hans titel är "Senior New English Review Editor". Dalrymple är även skribent i det svenska magasinet Axess. I måndags ställde jag därför frågan till Johan Lundberg om han besväras av att en av hans återkommande skribenter även arbetar med en tidning som systematiskt sprider antimuslimska idéer och uttrycker stöd för en våldsam organisation.

Lundbergs reaktion var att

1. ifrågasätta att New English Review sprider hat.

2. påpeka att Dalrymple inte själv sluter upp bakom föreställningar om ett stundande muslimskt övertagande av väst samt att han vid ett tillfälle betecknat EDL som "thuggish and fascistic".

3. föreslå en debatt mellan mig och Dalrymple.

4. påstå att Theodore Dalrymple inte alls är med och driver New English Review utan endast bidrar med egna texter.

Låt oss granska dessa punkter.

1. NER:s spridning av counterjihadrörelsens teser och öppna ställningstagande för antimuslimska partier och organisationer (däribland den våldsamma aktvistgruppen EDL) utgör ett dominerande tema på sajten. Det syns tydligt i själva nättidskriften, bloggen, länklistan och litteraturen som ges ut av förlaget New English Review Press. Hyllningar till "Fjordmanundertecknade "New English Review" (inte en enskild skribent) understryker att hatet är tidningens officiella linje. Trots denna tydlighet ifrågasätter Lundberg min beskrivning av NER som en hatsajt.

Jämför detta med Lundbergs instämmande i Expressens ledarsidas beskrivning av rasideologiska och antisemitiska Fria Tider som en "tummelplats för svenska nazister" och mönstret blir tydligt: Å ena sidan kraftfullt motstånd mot antisemitism. Å andra sidan bagatellisering av och tolerans för fientlighet mot muslimer och demonisering av islam.

2. Först är det viktigt att påpeka att jag aldrig påstod något om Dalrymples åsikter eller yttranden. Hans idéer förändrar inte det faktum att innehållet på NER är systematiskt och grovt antimuslimskt och att Dalrymple enligt redaktionssidan har en viktig roll på redaktionen. Det stämmer att Theodore Dalrymple ifrågasatt en del av Eurabia-tänkandet: Den gravt konspiratoriska föreställningen om "den demografiska bomben" (att muslimer genom sitt antal kommer att utgöra en majoritet av Europas befolkning inom ett antal decennier och att detta ingår i en "muslimsk plan"). Men, och detta är viktigt, avfärdande av den specifika teorin är inte detsamma som att Dalrymple förkastar det antimuslimska tankegodset. I så fall hade han troligtvis inte velat medverka på NER och låta publicera en ny bok på förlaget New English Review Press.

NER är inte den enda antimuslimska sajt där Dalrymple förekommer. Han har exempelvis låtit sig intervjuas i Brussels Journal och på Frontpage. Det är förstås inte så att man med nödvändighet delar en tidnings uppfattning om man låter sig intervjuas av den men den sammantagna bilden placerar Dalrymple nära den antimuslimska miljön. Man kan också konstatera att Dalrymple på NER faktiskt är verksam i ett sällskap med entusiastiska försvarare av vad Dalrymple själv betecknat som en aggressiv och fascistisk organisation. Enligt sin egen definition av fascism samarbetar Dalrymple alltså med aktörer som är anhängare av fascism.

3. Debatten Lundberg föreslog skulle handla om mina påståenden. Jag ställde mig positiv till det. Följande var mina påståenden: New English Review är en hatsajt. Theodore Dalrymple associerar sig med denna sajt och persenteras som en drivande person bakom den. En rimlig utgångspunkt för debatt utifrån mina påståenden vore att tala om partier som Geert Wilders PVV, grupper som EDL, vad New English Review står för och om det är problematiskt eller ej att medverka i ett sammanhang som domineras av antimuslimska gruppers idéer. När jag via Twitter ber om att få debattämnet konkretiserat förklarar Lundberg att debatten ska vara kring "Invandringens konsekvenser för det liberala samhället", ett helt annat ämne än det vi diskuterat.

4. Johan Lundberg hävdar i sitt blogginlägg "Vem orkar kolla fakta?" att Dalrymple är en utomstående skribent som inte är involverad i det redaktionella arbetet: "Han har inte heller några som helst redaktionella uppgifter för nätpublikationen ifråga utan bidrar endast med texter i eget namn". Enligt Lundberg har jag och andra spridit "felaktiga uppgifter" som "det hade tagit några minuter att kontrollera".

Problemet för Johan Lundberg är nämligen att NER presenterar Theodore Dalrymple överst på sin redaktionssida som en "Sr. New English Review Editor". Det är ytterst oärligt av Lundberg att inte nämna detta någonstans i sitt inlägg. En senior editor har en redaktionell roll och är mer involverad i ett projekt än en utomstående skribent.

Dessutom är kopplingen till NER problematisk även om det endast gäller bidrag med egna texter. Låt mig ta ett pedagogiskt exempel. Om en av Aftonbladet Kulturs skribenter också skulle skriva om Israel-Palestina-konflikten på ovan nämnda Fria Tider skulle Lundberg troligtvis och helt riktigt påpeka att en av kultursidans skribenter associerar sig med, medverkar på och därmed skänker legitimitet åt en antisemitisk sajt. Det skulle vara en helt rimlig fråga att ta upp oavsett om exemplets fiktiva skribent ger uttryck för antisemitism eller ej i sina texter.

Theodore Dalrymple legitmerar muslimhat genom sin medverkan på New English Review som skribent och senior editor. Axess chefredaktör besväras inte av det. Det borde vara en väckarklocka för alla liberala och konservativa antirasister.